nataaliiie

Jaa.. här har man gått och små längtat lite till sin 18 års dag i sisådär ungefär fem år. men när den böjar näma sig, vad gör an då? Jo, man fegar ur. Jag vill inte längre.. jag ger upp.. vit flagg! Mina kära föräldrar har lyckats med att få mig att må dåligt inför att bli mydig. "ja nu får du snart ta hand om dig själv" "nej vi tänker då inte beskydda dig längre" "vårt jobb är avklrat" "nu blir det hårt, vuxen världen är inte lätt" Men som om jag förändras så sjuk mycket på en natt? jag blir förbannad!

nu ska jag deppa lite i ett hörn och hoppas på att den här månaden tar sjukt lång tid!

Nataaliiie